Slöseriombudsmannens kandidater klara: Rösta fram Årets värsta slöseri 2025

Varje år arrangerar Slöseriombudsmannen tävlingen Årets värsta slöseri där allmänheten får rösta fram vilket slöseri med skattepengar som varit allra värst under året. De nominerade kandidaterna för 2025 finns nu på Skattebetalarnas hemsida: www.skattebetalarna.se/avs.

Det har inte varit någon brist på slöserier att välja bland, berättar Philip Syrén som arbetar som Slöseriombudsmannen.

– Egentligen hade jag behövt en topp-1000-lista. Jag hade gärna fått sparken på grund av arbetsbrist, men tyvärr verkar det som att Slöseriombudsmannen behövs mer än någonsin, säger Philip Syrén.

Årets lista innehåller en bred palett av ekonomiskt svagsinne. Bland kandidaterna finns ett misslyckat journalsystem, en kommunal räkodling, en miljonlampa, en konkad batterifabrik och en fejkad Afrikaresa.

– Vi vill uppmana så många som möjligt att gå in och rösta. Det är ett sätt att höja priset för de politiker som hanterar våra skattepengar vårdslöst – och förhoppningsvis gör det skatteslöseri till en valfråga, säger Philip Syrén.

De nominerade 2025 är:

• Millennium: 5,5 miljarder – och tillbaka till papper och penna: Journalsystemet som skulle modernisera vården havererade direkt. Efter lansering i slutet av förra året gick vårdcentraler över till papper och penna av patientsäkerhetsskäl och införandet pausades. Trots paus fortsatte konsultnotor att rulla – över 40 miljoner i månaden enligt SlösO:s genomgång – och tidigare rapporter visar en konsultnota på sammanlagt cirka 799 miljoner. Ett skolboksexempel på hur stora IT-projekt kan bli dyrast just när de inte används.

• Räkodlingen i Sandviken: Kommunen satsade miljontals skattekronor på en storskalig räkodling – som havererade redan när räkynglen skulle hämtas på Arlanda och dog i tullen efter felaktig dokumentation. Facit: miljontals kronor, noll jobb och tusentals döda räkor. Politiker ska inte leka företag med andras pengar.

• Northvolts konkurs: Northvolts konkurs beskrivs som den största i Sverige sedan Kreugerkraschen. Kostnadsnotan för skattebetalarna landar via stöd, lån, garantier och statliga investeringar – plus AP-fondernas ägarinsats – i mångmiljardklassen. Lärdomen är gammal men angelägen: staten ska inte leka företagare.

• Bluffakturor – pengar till ingenting: Var tredje kommun har betalat minst en faktura till misstänkta blufföretag 2023–2025, enligt TV4:s kartläggning. Små belopp, brådska och skickliga säljare – men effekten är densamma: skattepengar till ingenting och ett bidrag till den kriminella ekonomin. Det här är inte marginellt, utan ett systemfel i kontrollkedjan.

• Kirunas badhus: Från 360 miljoner till miljardbygge – och slopade efterrätter: Det nya badhuset i Kiruna har blivit en långkörare med förseningar och eskalerande kostnader – från 360 miljoner till över en miljard. Samtidigt tvingas kommunen spara: skolmjölk dras in och efterrätter serveras bara på helger på äldreboenden. Prestigeprojekt på bekostnad av kärnverksamheten. Kirunas badhus har varit en kandidat i tidigare år, men eftersom fördyrningarna och förseningarna fortsatt i år så är de med igen. Läs mer: https://skattebetalarna.se/sloso-kiruna-maste-krava-pengarna-tillbaka-eller-avga/ och https://skattebetalarna.se/bankomaten-i-kiruna-fylls-pa-med-25-miljoner-i-manaden/

• Utköp och fallskärmsjägare: Kommuner och regioner köper varje år ut chefer och anställda för miljardbelopp. Aftonbladets samlade granskning visar omkring 2 000 chefsutköp 2019–2024 och över 1 miljard i kostnad – med hundratals miljoner bara 2024–2025. Under året har det dessutom avslöjats hur en våldtäktsman köpts ut av två kommuner och hur chefer kunnat studsa mellan regioner och kvittera ut fallskärmar varje gång. Resultatet blir en dubbel nota för skattebetalarna – lön, ersättare, konsulter och juridik – och ett systemfel där utköp blir ett alternativ till att lösa problemen.

• Decemberdumhet i Helsingborg – jätteBumling för 1,2 miljoner: När året skulle bokslutas beställde Helsingborg en ”portabel belysning i form av en jätteBumling” för 1,2 miljoner – bråttom, för ”pengarna finns bara kvar till årsskiftet”. Man köpte alltså en miljonlampa förra året för att inte få mindre pengar i år. Ett skolboksexempel på decemberdumhet och perversa incitament i offentlig upphandling.

• Bistånd till sporttvättande länder: Sverige betalar bistånd till länder vars regeringar lägger hundratals miljoner på att putsa sitt rykte via sport. 2024 gav vi drygt 1 miljard till Kongo-Kinshasa – samtidigt betalade deras regering ca 112 miljoner kronor om året för att sponsra FC Barcelona. Rwanda fick 288 miljoner i svenskt bistånd men satsar också på internationell sportreklam till Arsenal (som råkar vara presidentens favoritlag), PSG, Bayern München – och fleråriga partnerskap med LA Clippers och LA Rams – samtidigt som regimen kritiseras för övergrepp mot mänskliga rättigheter. Sporttvätt – att använda idrott för att tvätta ett skamfilat rykte. Bistånd ska inte frigöra utrymme i statsbudgetar för reklam på tröjor i världens rikaste ligor.

• Reklam och propaganda – skattepengar till att berätta om egen förträfflighet i stället för kärnverksamhet: kommuner köper diplom, tävlar i skönhetstävlingar och betalar för influencermiddagar. När Halmstad ”vann” Årets stadskärna firades även ”semifinalister” – trots att bara tre deltagande städer – samtidigt som samtliga betalat pengar till företaget som delar ut priset. Hälften av regionerna använder influencers; i Halland har skattebetalare bekostat spa, hotell och lyxmiddagar – till och med reklam för ett hotell som gick i konkurs och lämnade 158 bajstunnor efter sig. Dyrt, låg nytta och fel prioritering.

• Fejkad Afrikaresa: Malmö stad betalade lön och ersättningar för en halvårslång tjänsteresa till Ghana – som aldrig ägde rum. De inblandade stannade i Malmö, två sa upp sig och en fick sparken. Nu krävs de på cirka 450 000 kronor och är polisanmälda. Frågan kvarstår: hur kunde en påkostad resa godkännas och fortgå så länge utan att någon reagerade?