Vårbudgeten är ett svaghetstecken

Det är ett svaghetstecken att regeringen inte ger någon tydlig vision om den fortsatta färdriktningen inom beskattningen, mer än att skatten på arbete inte ska höja. Tyvärr saknas även denna gång besked till Sveriges pensionärer om kommande sänkningar av skatten på pensionen.

Att regeringen presenterar en budgetproposition som innehåller skattehöjningar på 6,39 miljarder kronor och endast 740 miljoner kronor i besparingar och effektiviseringar visar att man allt mer accepterar oppositionens problembeskrivning – att det är skatterna som är för låga – i hopp om att detta är vad väljarna vill höra.

Argumenten för att höja skatterna är märkligt svaga eftersom Sveriges statsfinanser hör till de starkaste i världen. Statsskulden är på historiskt låg nivå: 36 procent av BNP. Sverige lånar rekordbilligt. Något större behov av att skynda på byggandet av överskott i budgeten för att skapa skyddsvallar mot framtida kriser finns inte.

Regeringens omsvängning i skattefrågan visar att alliansen allt mer accepterar oppositionens problembeskrivning – att det är skatterna som är för låga – i hopp om att detta är vad väljarna vill höra. För Sveriges långsiktiga utveckling är det dock en uppenbart olycklig strategi då vi tillhör den internationella skattetoppen både vad avser skattekvot och marginalskatter. Debatten förskjuts. Valet handlar inte längre om lägre eller högre skatter utan om högre eller ännu högre skatter. Därmed blir det svårare att få väljarnas gehör för lägre skatter även på sikt.

Det är uppenbart att regeringen har svårt att föreslå åtgärder på det offentligas utgiftssida. Besparingar på endast 0,74 miljarder kronor kan ställas mot skatteintäkternas hisnande 1 650 miljarder kronor, varav endast en tredjedel finansierar vård, skola och omsorg. Prioriteringar är inte bara möjliga. De är nödvändiga.

Slöserikommission behövs

En omfattande genomlysning av det offentligas utgifter måste därför ske. Att vissa saker är viktigare än andra gäller även i offentlig sektor. Infrastruktur, forskning och utbildning handlar om Sveriges framtid. Bra omsorg om våra äldre och en bra sjukvård handlar om vår välfärd. Men mycket annat har mindre betydelse för landets framtida välstånd eller för vårt välmående, och borde därför kunna prövas mot lägre skatter och mer resurser till nämnda områden.

Skattebetalarna har därför föreslagit att regeringen – gärna i samförstånd med oppositionen – tillsätter en Slöserikommission som får i uppdrag att kritiskt granska de offentliga utgifterna och vilken nytta de ger, samt föreslår åtgärder som ger oss ökad valuta för våra skattepengar: En slöseriets motsvarighet till 90-talets Lindbeckkommission.

Behovet av en omfattande genomlysning av utgifterna är uppenbart, när inte ens 1 650 miljarder kronor i skatteintäkter anses vara nog.

Tveksamma motiv

Utöver den stora frågan om det totala skattetrycket och nivån på utgifterna så är det intressant hur regeringen väljer att motivera de enskilda förslagen. Bristen på sammanhängande logik är anmärkningsvärd.

När det gäller straffbeskattningen på onyttigheter som tobak så finns det såklart folkhälsoskäl att begränsa konsumtionen av snus och framförallt av cigaretter. I EU-sammanhang slår regeringen gärna ett slag för snuset. Men här hemma så ska nu snus beskattas än hårdare, trots att cigaretter är farligare än snus. Motivet är att smugglingen ökar om cigaretter beskattas högre. Följden blir att färre rökare övergår till snusande – och att skatteförslaget därmed motverkar folkhälsan.

När det gäller höjningen av skatten på privat pensionssparande genom försämrad avdragsrätt så motverkar det enskilt sparande och därmed egen trygghet på ålderns höst. Visst finns det avigsidor med nuvarande villkor för pensionssparande, men en uppstramning borde i så fall kompletteras med lättnader och ökade incitament av andra sorters sparande. För problemet i Sverige är knappast att vi som privatpersoner sparar för mycket. I andra sammanhang, när det gäller till exempel bolån, så utmålar regeringen den ökande skuldsättningen som ett stort problem. Här borde politikerna bestämma sig för en linje – helst att på olika sätt uppmuntra privat sparande. För ett stort problem är att allt för många har för små marginaler i sin privatekonomi, inte minst pensionärer. Det måste bli mer lönsamt att spara, även för personer med låga inkomster.

Joacim Olsson, vd Skattebetalarna