Debatt: Lägre flyttskatter ger fler bostäder

Så har ännu en utredning lagt fram sina förslag för att få den icke-fungerande bostadsmarknaden att producera fler bostäder. Bostadsbeskattningskommitténs lösning är att ”avskaffa fastighetsavgiften på hyresrätter genom ett sänkt tak för rot- och rutavdrag”.

Förslaget har tyvärr uppenbara brister. Låt oss lyfta fram de tre mest graverande tankefelen.

För det första kan avskaffad fastighetsavgift omöjligen ha någon större inverkan på nyproduktionen av bostäder. Detta då fastighetsavgiften sedan ett par år tillbaka redan är avskaffad för just nyproduktion. De första 15 åren utgår ingen skatt och hyressättningen är dessutom mer flexibel.

I stället är det andra faktorer som hämmar bostadsbyggandet; byggmomsen, kommunernas ovilja att öka utbudet av byggbar mark, långa och krångliga detaljplaneprocesser samt kommunala särkrav på bostädernas utformning.

Utredningens förslag bör därför inte ses som en åtgärd mot lågt bostadsbyggande. Snarare är det ett vällovligt uttryck för att regeringen vill gå ägare av befintliga fastigheter till mötes, i deras önskan om att minska sina skattekostnader och därmed öka sina marginaler. Även Hyresgästföreningen har efterlyst en sådan reform, i den möjligen naiva tron att fastighetsägarens förbättrade marginal då kommer att efterskänkas i form av lägre hyror.

Lägre skatter är från vårt perspektiv naturligtvis välkomna åtgärder. Men skattesänkningar måste alltid vägas mot andra möjliga skattelättnader – och mot vilka samhällsproblem som ska adresseras. Vi menar att bristen på bostäder och en alltför låg rörlighet på bostadsmarknaden är samhällsproblem som måste prioriteras framför bättre lönsamhet i befintligt bostadsbestånd.

Ett mer uppenbart problem på bostadsmarknaden är de höga transaktionsskatterna vid bostadsbyte – de så kallade flyttskatterna.

För det andra,att sänka de höga flyttskatterna skulle ha större inverkan på utbudet av bostäder än utredningens förslag. Den höga reavinstskatten uppges i dag av många äldre som det främsta skälet till att inte byta en stor till en mer ändamålsenlig bostad. Lägre reavinstskatt eller avskaffad ränta på uppskov skulle därför stimulera rörligheten på bostadsmarknaden, skapa flyttkedjor och bidra till att befintligt bostadsbestånd kan utnyttjas mer optimalt.

Lägre reavinstskatt skulle även underlätta för exempelvis trångbodda familjer att få den kapitalinsats som krävs för att bygga en ny bostad. I kombination med reducerade lagfartsskatter skulle därmed nyproduktionen av egna hem stimuleras och skuldsättningen motverkas.

För det tredjeär den föreslagna finansieringen anmärkningsvärd. Utredaren vill sänka taket för rot- och rut-avdrag från 50000 kronor till 34000 kronor per år. Därmed bortses helt från att avdragens införande har bidragit till att tusentals arbetstillfällen har skapats inom tidigare svarta sektorer, att slitna bostäder har renoverats och att vanliga familjer har fått råd med hjälp som gör att vardagspusslet lättare går ihop.

Den sannolika följden av att sänka avdragens högsta belopp är färre bostadstillfällen eftersom de högre avdragen kan används av villa- och bostadsrättsägare som vill anpassa en för stor bostad så att en del av den kan hyras ut.

Att främja uthyrningav en del av bostaden har genom skattelättnader hittills varit en av regeringens åtgärder mot bostadsbristen. Utredarens finansieringsförslag går stick i stäv med denna strategi.

Bostadspolitiken har många utmaningar. På lång sikt är det dock helt nödvändigt att hyressättningen reformeras och att det kommunala planmonopolet luckras upp. Men för att åstadkomma en bättre fungerande marknad på kort sikt måste lägre flyttskatter prioriteras.

JOACIM OLSSON

vd, Skattebetalarnas Förening

SOFIA LINDER

chefekonom, Skattebetalarnas Förening