Debatt: Alliansen sviker om skatterna

Finansminister Anders Borgs utspel om ett ”skattesänkarstopp” och samtidiga hot om höjda skatter, i söndagens Agenda i SVT, är anmärkningsvärt av flera skäl.

Först och främst – Sveriges problem är inte att skatterna är för låga. Tvärtom, vi har under flera decennier tillhört den internationella skattetoppen både vad avser skattekvot och marginalskatter. De höga skatterna har uppenbara baksidor. Ekonomins funktionssätt påverkas negativt. Företags konkurrenskraft försämras. Det blir mindre lönsamt att anställa, arbeta och studera. Utrymmet för eget sparande beskärs – med hög skuldsättning som följd. Därmed blir vi alla fattigare och mindre fria medborgare.

Lösningen på samhällsproblemen kan därför inte vara högre skatter. Detta vet Anders Borg. Ändå väljer han skattehöjarretorikens väg, i tron att detta gynnar möjligheten att på nytt vinna väljarnas förtroende.

Möjligen är det en korrekt taktisk bedömning – sett ur ett kortsiktigt perspektiv. För Sveriges långsiktiga utveckling är det dock en förödande strategi. Att rygga för den principiella debatten om skatternas nivåer förändrar den politiska kartan. Regeringsmakten handlar då inte längre om ett val mellan lägre skatter och oförändrade eller högre skatter, utan om ett val mellan högre skatter och ännu högre skatter. Spelplanen förskjuts.

Det mest anmärkningsvärda är att regeringen genom Anders Borgs utspel är på väg att upprepa samma misstag som begicks i debatten om valfrihet och vinster inom välfärden. Genom att inte förklara hur valfrihet och konkurrens ger ökad kvalitet och mer valuta för våra skattepengar – även om privata utförare får en del vinst – så ger man motståndarna rätt. En reträtt leder till en annan reträtt och man undergräver sin position bit för bit – med följd att skarpa förslag om vinstförbud får allt större gehör.

Det bådar illa att regeringen på detta sätt inom två centrala politikområden ger upp två lika centrala frihetliga värderingar: valfrihet och lägre skatter.

Sveriges problem är inte för låga skatter men däremot att vi har ett omfattande slöseri med många av våra 1 600 skattemiljarder. Där finns ett landsbygdsstöd som kostar fem miljarder kronor per år men som enligt en statlig utredning i princip saknar mätbara effekter. Där finns kommunalt slarv med offentliga upphandlingar som fördyrar inköp av produkter och tjänster. Där finns en myndighetskultur där det är okey att ordna flådiga fester på Grand Hotel och där det är de finaste och dyraste adresserna som ska stå på visitkorten. Och där finns en beslutshierarki inom kommunal service som effektivt motverkar innovationskraft och effektiviseringar.

Regeringen borde ta ett samlat grepp för att identifiera och presentera en plan över hur den offentliga sektorn bör effektiviseras. Inspiration kan med fördel hämtas från hur regeringen tidigare bildade Globaliseringsrådet för att identifiera de policyförslag som möter den utmaning som ökad internationell konkurrens medför.

Globaliseringsrådets förslag var för övrigt att sänka ett antal strategiskt viktiga skatter. Inte att införa ett ”skattesänkarstopp”.

Joacim Olsson, VD, Skattebetalarnas Förening